När du träffar Rocío Fumanal försvinner alla dina problem. Hon utstrålar hopp och får dina klagomål att försvinna. Denna 22-åriga tjej lyckas få in en ny glöd i ditt liv. Hon är ett exempel på styrka. Rocios öde förändrades helt efter att hon var inblandad i en bilolycka när hon var på väg till sitt arbete som övervakare på ett sommarungdomsläger. Hon säger att hennes mamma, från himlen, räddade hennes liv. "Jag kände hennes omfamning. Min mamma gav mig en andra chans att leva, och jag vet att jag nu lever för oss båda.
Efter åtta månader på sjukhuset för paraplegiker i Toledo har han återvänt hem med sin far och sina tre systrar, hans främsta stöd. Och sin rullstol. På sjukhuset spred hon optimism och livskraft till sina kollegor. "En flicka kom in med benmärgscancer, vi blev som systrar. Innan hon dog döptes hon, konfirmerades och fick nattvarden. Gud satte mig vid hennes sida", säger Rocío.
För Rocío Fumanal är "hoppet det sista man kan förlora. Det var vad jag alltid sa till mina kollegor på sjukhuset, min andra stora familj. Jag var rädd för att åka därifrån, för att möta livet. Men jag är här för allt som Gud vill att jag ska vara.
På sjukhuset vittnade hon om sin tro och berättade för alla om stiftelsen CARF och det arbete den gör för stiftspräster, seminarister och prästvigda på alla kontinenter. "Jag lärde känna CARF-stiftelsen på den resa till Rom som stiftelsen anordnar, och hur viktigt det är att präster får en bra utbildning", säger Rocío.
Rocío Fumanal har varit en ung välgörare för CARF-stiftelsen ända sedan dess. Hon är medveten om att hon, trots att hon är förlamad i benen, har ett uppdrag att utföra. "Som katoliker vet vi att Gud har en historia för alla. Han sänder oss gropar så att vi kan lita på honom och vara ett föredöme".
Han hade det tufft, han förnekar det inte, han gjorde uppror, han rakade håret.... "När skåpbilen välte tog det dem en timme att få ut mig. Jag led mycket. Man kommer aldrig över det faktum att jag tidigare kunde gå och nu inte kan det. Men jag har återfått min styrka. Men jag har återfått min entusiasm och styrka att återuppta mina studier i förskolepedagogik och att lära mig teckenspråk. Jag behöver stolen för min bakdel, men inte för mitt huvud", skämtar hon. Hon spelar också tennis, tränar handcykel och ska prova på paddeltennis.
Trots att hon har fått veta att hennes handikapp är oåterkalleligt drömmer hon om ett mirakel. "Gud kommer att ge mig något stort", ler hon, för Rocíos mål är att bli sedd i ett gott ljus. I somras vandrade hon Camino de Santiago med en grupp vänner från Malteserorden. Hon har inga planer på att ge upp. Hon lovar: Rocío Fumanals ord.
Marta Santín, Journalist med inriktning på religiös information
Ursprungligen publicerad 2019 i CARF Foundation Newsletter.