Aunque los seres humanos vivimos el sentimiento de dolor como una de las experiencias más comunes de la vida, siempre estamos desprevenidos ante él y continuamente nos exige aprender y adaptarnos a nuevas circunstancias. El duelo no se refiere solamente a la muerte. Es duelo es una emoción o varias emociones que experimenta el ser humano cuando vive una pérdida de cualquier tipo.
No hay “expertos” en el dolor de una pérdida; siempre tiene una dimensión de originalidad: en la forma cómo se manifiesta, en sus causas, y en las diversas reacciones que desencadena. Son muchas las veces que nos encontramos sufriendo profundamente por motivos y razones que nunca esperamos.
Den helige fader Johannes Paulus IIDet mänskliga lidandet väcker medkänsla, det väcker också respekt, och på sitt sätt skrämmer det. I den finns faktiskt storheten i ett specifikt mysterium [...] människan är i sitt lidande ett immateriellt mysterium".
Denna mänskliga erfarenhet får oss att söka hjälp från andra och att erbjuda vårt stöd i gengäld. Upplevelsen av att övervinna sorgenlär oss att vara mer uppmärksamma på andra som lider. Erfarenheten av smärta gör skillnaden mellan en mogen person som klarar av att hantera hinder och svåra situationer och en person som låter sig ryckas med och absorberas av sin egen
La Fe es el mejor refugio para quienes tienen que pasar por el proceso de superar el duelo de una pérdida de cualquier tipo y particularidad. La Fe nos da la fortaleza, sosiego y la serenidad necesaria para aligerar el dolor del duelo.
"La resurrección de Jesús no da sólo la certeza de la vida más allá de la muerte, sino que ilumina también el misterio mismo de la muerte de cada uno de nosotros. Si vivimos unidos a Jesús, fieles a Él, seremos capaces de afrontar con esperanza y serenidad incluso el paso de la muerte." (Påve Franciskus, generalförsamling 27 november 2013).
kommer obevekligt. Därför är det en ihålig fåfänga att fokusera sin existens på detta liv! Se hur många som lider. Vissa tycker att det är smärtsamt att lämna den eftersom den tar slut, andra tycker att den är tråkig eftersom den varar... Det finns i alla fall inget utrymme för den felaktiga känslan av att rättfärdiga vår vistelse på jorden som ett slut.
Vi måste lämna denna logik bakom oss och förankra oss i den andra logiken: den eviga logiken. Det krävs en total förändring: en tömning av sig själv, av självcentrerade motiv, som är föråldrade, för att återfödas i Kristus, som är evig. (Surco, 879)
No tengas miedo a la muerte. —Acéptala, desde ahora, generosamente..., cuando Dios quiera..., como Dios quiera..., donde Dios quiera. —No lo dudes: vendrá en el tiempo, en el lugar y del modo que más convenga..., enviada por tu Padre-Dios. —¡Bienvenida sea nuestra hermana la muerte! (Camino, 739).
Övernaturlig syn! Lugn! Fred! Se på saker, människor och händelser... med evighetens ögon!
Så varje mur som blockerar din väg - även om den mänskligt sett är imponerande - så snart du verkligen lyfter blicken mot himlen, vilken liten sak det är!Smedja, 996).
Genom att välja inkarnationen, Jesus Kristus quiso experimentar todo el sufrimiento humanamente posible para enseñarnos que el amor puede superar cualquier clase de dolor. Se puede superar el duelo mirando la vida de Jesús y siguiendo su huella.
Smärta är en mötesplats mellan hoppets glädje och behovet av bön. Kristna accepterar smärta i hopp om framtida glädje. De är fullt medvetna om sina begränsningar och förlitar sig på den hjälp som de ber om från Gud i bön.
Lidandet är bara en del av resan, en passage, det är aldrig slutstationen. Därför blir bönen ett viktigt ögonblick där lidandet finner sin mening och, med Guds nåd, blir till glädje.
Bön är ett grundläggande stöd i processen att komma till rätta med och övervinna en förlust. Bönens renande effekt förverkligas eftersom varje gång en person ber upplever han eller hon Guds barmhärtighet och dela med sig av sina bekymmer och problem.
Det finns dock tillfällen under denna resa då upplevelsen av smärta formar en människas liv. Det handlar inte längre om att acceptera eller förkasta smärta, utan om att lära sig att se lidandet som en del av vår egen existens och som en del av Guds plan för var och en av oss.
Att sörja förlusten av en älskad person är naturligt och oundvikligt. Det är dock inte lätt att övervinna den, och ibland finns det personer som av olika anledningar fastnar i denna sorg. Därför finns det många katolska stiftelser som erbjuder stöd och organiserar grupper för att hjälpa människor att komma tillbaka till livet efter en älskad persons död och övervinna förlusten.
För att klara av sorgens smärta är det nödvändigt att vara medveten om betydelsen av den andligt ackompanjemang i dessa svåra stunder. Det finns inget recept som passar alla, utan varje enskilt fall är unikt och speciellt på grund av de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall.
De säger att "smärta kommer från kroppen och lidande från själen", men det är nödvändigt att hjälpa de medföljande att vara lugna och "i fred med Gud", eftersom "detta lugn överförs" på detta sätt. Något som på något sätt underlättar sorgearbetet.
När prästerna talar om människor som är i färd med att övervinna sorgen betonar de ett ord: hopp. Hoppet hjälper dem att omplacera sig själva i andliga termer, att hitta sin plats igen, även i religionsutövningen, som de kanske har övergett. Man måste få dem att förstå att Gud inte har sänt dem den smärta de upplever, utan att han älskar dem.
Därför uppmanar påven Franciskus att "inte sluta tala med Vår Herre och med hans Moder, den välsignade Jungfrun. Hon hjälper oss alltid".
Bibliografi:
Den katolska kyrkans katekes.
OpusDei.org