Timothy Katende är präst i stiftet Kiyinda-Mityana i Uganda.
"När jag fortfarande var korgosse i församlingen Our Lady Refuge of Sinners i Maddu (Uganda) tog min dåvarande församlingspräst en dag upp frågan om vi skulle vilja börja på seminariet efter min grundskoletid 2005.
Jag var tillsammans med andra korgossar som inte var intresserade av idén, men det var jag, även om jag inte berättade det för dem då.
Jag funderade mycket på det och när vi kom hem berättade jag för min moster (jag bodde hos min moster och morbror efter att mina föräldrar gått bort) som tyckte mycket om det men först måste vi vänta lite på att få avsluta grundskolan ordentligt.Jag hade denna idé i huvudet under hela mitt sista år i grundskolan och under lovet påminde jag min moster om den och vi gick tillsammans för att prata om det med församlingsprästen.
Sedan gjorde jag inträdesprovet till det mindre seminariet och resultaten blev mycket bra. I december 2005 fick vi antagningsbeskedet till Sacred Heart Seminary Mubende tillsammans med en lista över saker vi behövde köpa. Där blev vi desperata eftersom vi inte kunde få tag på alla saker vi behövde för att komma in på seminariet. Det verkade väldigt dyrt och vi gav nästan upp. Men när vi förklarade det för församlingsprästen erbjöd han sig att hjälpa oss där det var möjligt.
På söndagarna efter mässan talade prästen med församlingsborna om saken och så kunde vi få något. Så vi kunde köpa lite skolmaterial och jag kunde börja på seminariet. Och när jag väl hade börjat på seminariet betalade min moster och morbror och församlingsprästen min skolavgift medan jag fortfarande gick på seminariet och jag minns att jag många gånger kom tillbaka till huset för att hämta pengarna.
Jag minns inte att jag betalade hela min studieavgift vid något tillfälle. Det var alltid i delbetalningar tack vare seminarierektorerna som förstod min situation och så kunde jag avsluta mina sex år i det mindre seminariet från 2006 till 2011.
Det är därför jag alltid tackar Herren som har tagit så väl hand om mig och min moster och morbror och församlingsprästen som stödde mig med det lilla de hade för att stödja mig i seminariet. Även till min biskop, rektorerna och formatorerna som alltid har format mig fram till nu.
Och jag tackar er så mycket från djupet av mitt hjärta för att ni har stöttat min kallelse till prästämbetet på alla sätt. Utan ert stöd tror jag inte att jag skulle ha kommit dit jag är nu, på femte året av teologistudierna vid Navarras universitet..
Tack så mycket och Gud välsigne er alltid.
