Martín Fabián Miranda Gularte är präst i stiftet Salto i Uruguay.
Hans kallelse började redan som barn, hans familj säger att han alltid sa att han ville bli präst även om han inte riktigt visste vad det innebar.
Som barn var hans familj tvungen att flytta till Argentina och det första de gjorde var att skriva in honom i en församlingsskola, där han lärde känna Jesus och fördjupade sin tro.
Denna integrering i församlingslivet ledde till att han fick en vänskap med församlingsprästen som senare skulle hjälpa honom i hans yrkesvalsprocess. Prästens roll var central, eftersom han gick in i seminariet när han bara var 13 år gammal.
"På seminariet upptäckte jag det som skulle bli min andra stora familj. Den familj som växte upp kring de band som tron ger oss, kring Guds fadersgestalt som ger oss oändlig kärlek.
I takt med att jag växte växte också min vänskap med Jesus.
När tiden var inne återvände jag hem, tillbaka till stiftet Salto i Uruguay. Där avslutade jag mina studier vid det interdiokesiska seminariet i Montevideo.
Ännu en gång möter jag en familj, seminariefamiljen.
Den 6 april 2013 inträffade det mest grundläggande ögonblicket: min prästvigning och därmed min prästvigning. Jag minns den dagen som mycket speciell, inte bara för att det var ett så viktigt ögonblick. Men också för att jag åtföljdes av mer än 1 500 personer från stiftet. Detta gjorde det till en fest inte bara för mig utan för alla i samhället.
Från den tiden fram till i år, då min biskop skickade mig för att fortsätta min utbildning i Rom, har jag varit präst i en församling de senaste sju åren.
Jag har lärt mig att vara präst, jag har följt människor, deras trosprocesser och jag har lärt mig mycket av dem. Men framför allt är det som har förblivit inristat i mitt hjärta deras hängivenhet, deras kärlek till Jesus och allt de gav till kyrkan: deras tjänst, deras bön och deras engagemang i tron.
När jag är här i Rom har jag svarat på Guds kallelse som bad mig om en ny utmaning, och som alla nya utmaningar innebär det ett åtagande. Jag räknar med Guds nåd i detta nya åtagande.
Något som jag har upptäckt i mitt liv och som har följt mig är att varje steg jag har tagit alltid har åtföljts av Guds kärlek och även av många människors kärlek och engagemang.
Jag skulle inte vara präst om jag inte hade haft många människor som genom sina böner, sin kärlek och sitt engagemang har hjälpt mig på min väg.
Jag förstår att det är ett privilegium att vara här i Rom, men det är också tack vare många människor som följer mig med sina böner, sin kärlek och sin generositet.
Vi ägnar också hela vårt liv åt att fördjupa våra kunskaper i teologi, men vi glömmer inte att vårt liv har en mening så länge vi ger det till Gud för våra bröder och systrar."
