Luis David Hernández Cruz är en seminarist från stiftet Tabasco i sydöstra Mexiko.
"Jag måste säga att min kallelse inte uppstod vid ett visst tillfälle då jag sa: 'Jag har det, jag vill bli präst! Det var snarare frukten av den täta kontakten med eukaristin, det fanns inget annat jag tyckte mer om än att kunna vara nära altaret och att den heliga mässan var min dagliga styrka för mina andra dagliga aktiviteter.
Som alla ungdomar i min ålder var jag en pojke som levde ett normalt liv och som ville sträva efter det som världen säljer oss som något nytt eller det som vi är kallade till, att ha en yrkeskarriär, att vara framgångsrik på jobbet, att samla på sig materiella tillgångar och att åtnjuta en viss prestige. Allt detta för att bli det vi är förberedda för från unga år, för att träna oss att sträva efter en liknande status.
Men när jag lärde känna många av verkligheten i den särskilda kyrkan i mitt stift insåg jag också vikten av heliga präster som kan hjälpa Guds folk. Eukaristin var min andliga näring som hjälpte mig att kunna tjäna andra i de olika rörelserna eller det pastorala arbetet i min församling och genom en bönemässig urskiljning bestämde jag mig för att Herren kallade mig till prästadömet och jag gick in i prästerskapet i mitt stift, där jag studerade i nästan två år, fram till min ankomst till Bidasoa.
Min ankomst till Bidasoa var ovanlig, utanför de tider då nästan alla brukar anlända, men utan tvekan är Guds timing perfekt och han vet vilka vägar han ska leda oss på.
Här har jag kunnat se den universella kyrkans rikedom, jag har delat många erfarenheter med mina följeslagare och jag har njutit av varje ögonblick med Herren.
En märklig sak under min vistelse har under en tid varit att vara den yngsta på seminariet, eller att kunna hjälpa de icke-spansktalande seminaristerna med språkproblem när de lär sig.
Som Jesus lär oss i evangeliet "Om ni har kärlek till varandra ska ni veta att ni är mina lärjungar". (Joh 13, 35) Det är i dessa små ögonblick, som kan tyckas obetydliga, som seminariets brödraskap föds, och i framtiden prästbrödraskapet eller gåvan av ett sådant för de troende i våra respektive stift".
"Allt tack vare hans fantastiska samarbete för utbildningen av kyrkans framtida pastorer i olika delar av världen.
Jag tackar er alla för era ständiga ansträngningar och ert engagemang, jag ber er att inte sluta be för prästvigningar och särskilt för denna gemenskap vid Bidasoa International Seminary, som ständigt ber för var och en av er, med kärlek och tacksamhet."
