"Vi är fyra personer i min familj: min far, min mor, min yngre syster och jag. Mina föräldrar är människor med djupa kristna värderingar och de har alltid ingjutit i oss en kärlek till Kristus, Vår Fru och kyrkan. Tack vare Gud och mina föräldrars hårda arbete har vi kunnat leva med det nödvändigaste. Vi har hållit oss mycket nära resten av familjen (mor- och farföräldrar, fastrar, farbröder och kusiner).

Tack vare ett stipendium kunde jag studera vid det katolska universitetet Redemptoris Mater (UNICA), ta examen i internationella relationer och internationell handel och jag tog examen 2019. En lokaltidning intervjuade mig på grund av mina goda akademiska resultat.

Jag tror att kallelsen till prästämbetet alltid har varit som ett litet frö som lite i taget växte upp. Som barn gick jag i mässan varje söndag och på torsdagar följde jag med min mormor på fädernet - som var en extraordinär nattvardsutdelare - till den heliga timmen med det heliga sakramentet.

Sedan började jag som korgosse och jag slutade när jag var 17 år. Vid 12 års ålder gjorde jag min evangelisationsretreat (enligt metoden för CELAM:s Integral System of New Evangelisation) och vid 13 års ålder gick jag med i ungdomsarbetet, där jag kunde mogna för min kallelse.

Jag blev mycket engagerad i ungdomsarbetet i min församling, mitt stift och i mitt land utan att lämna mina studier. I denna tjänst kunde jag urskilja väl och jag förstod att Gud kallade mig till något mer.

Vändpunkten, då jag anser att Gud bekräftade min kallelse, var 2019 under XI International Youth Forum - som anordnades av Dicastery for the Laity, Family and Life.

Deltagarna i detta möte hade möjlighet att lyssna till den helige fadern, och i sina ord bad påven oss att vara modiga och utan rädsla ge oss själva i Herrens tjänst. Dessa ord var den sista impulsen som motiverade mig att ta det definitiva steget att börja på prästseminariet.

När jag tog min universitetsexamen det året bestämde jag mig för att säga upp mig (jag hade jobbat på ett försäkringsbolag i mer än ett år) och lämna mitt ansvar för ungdomsarbetet i biskopskonferensen.

Jag talade med min biskop, som vid den tiden var ordförande för CEN:s ungdomsavdelning, och överlämnade min avskedsansökan till honom. Jag förklarade att jag avgick eftersom jag kände mig kallad att börja på prästseminariet och han accepterade den villigt. Året därpå började jag på seminariet och min biskop beslutade att skicka mig för att studera i Pamplona.

"I Bidasoa är det en underbar upplevelse. Att kunna dela med mig till seminarister från olika länder har fyllt mig med berikande upplevelser för min andliga, intellektuella och kulturella bildning", säger han.

Den utbildning som erbjuds oss i seminariet är fenomenal; tack vare denna utbildning har jag kunnat förstå den stora betydelsen av andlig vägledning i en seminarists och en prästs liv.

Det är en stor hjälp för oss att ha människor som är engagerade i din kallelse och som hjälper dig att övervinna de svårigheter som kan uppstå på vägen. Andlig vägledning, bikt och mässa gör Bidasoa till en plats där mötet med Jesus Kristus är det viktigaste.

Utöver allt detta finns det naturligtvis andra sätt att bilda sig, som sammankomster, sportaktiviteter osv. I Bidasoa är man mycket mån om seminaristernas frihet och detta bidrar till att befästa kallelsen.

I Nicaragua finns det ett behov av präster som är fast engagerade i kyrkans evangeliserande uppdrag. Herdar som med mod och kärlek försvarar fåren från vargarna; herdar som förkunnar Kristi budskap om frälsning och som i sanning står upp för det som är rätt inför orättvisor.

Genom att följa det exempel som biskoparna har gett oss måste hela den nicaraguanska kyrkan ställa sig till tjänst för folkets behov, veta hur man lider med folket och följa med dem i viktiga och svåra stunder.

Fattigdom, ojämlikhet och bristen på individuella och kollektiva friheter är några av landets största sociala utmaningar.

"Jag vill tacka välgörarna för det stora stöd de ger oss. Ni kan vara säkra på att vi alltid ber för er och att allt ni gör kommer till god användning för kyrkans evangeliserande uppdrag."

Bidasoa är som en liten skatt där vi kan formas i kyrkans goda och sunda lära (med detta upprepar jag bara de ord som min biskop sa till mig innan jag åkte hit. Under dessa två år har jag kunnat bekräfta dessa ord från min biskop) Tack för ditt engagemang för denna sak!