Varje år har Torsdag efter Pingstfirar kyrkan en särskild liturgisk högtid: den högtid för Jesus Kristus, den högste och evige prästen. Det är inte bara ytterligare en liturgisk minnesstund, utan en djupgående inbjudan att begrunda själva hjärtat i det kristna mysteriet: Kristus som erbjuder sig själv till Fadern för världens frälsningoch som associerar kyrkans präster med detta offer.
Denna högtid har sitt centrum i Kristus i hans prästerlig dimensiond.v.s. som medlare mellan Gud och människa (jfr 1 Tim 2:5). Han firar inte ett specifikt ögonblick i sitt liv (som jul eller påsk), utan snarare sin evig prästerlig varelseenligt Melkisedeks ordning (jfr Hebr 5,6).
Jesus var inte en präst som de i det judiska templet. Han är den perfekta prästen eftersom det erbjöd inte djuroffer, utan sin egen kropp och sitt eget blod. i lydnad och kärlek till Fadern. Som det står i Hebreerbrevet: "Kristus kom som överstepräst för det goda som skall komma ... inte genom blod av getter och kalvar, utan genom sitt eget blod gick han en gång för alla in i helgedomen och fick evig återlösning" (Hebr 9:11-12).
Denna högtid infördes i den liturgiska kalendern av vissa biskopar - särskilt i Spanien och Latinamerika - under 1900-talet och godkändes av Kongregationen för gudstjänstlivet 1987. Sedan dess har den antagits av många stift runt om i världen.
Kyrkan lär att Kristus är präst, offer och altare på samma gång. Han är inte bara den som erbjuder, utan också den som den som ger uppKristus, den evige prästen, har genom offret av sin kropp en gång för alla fullbordat människans frälsningsverk" (Förord till mässan vid denna högtid).
Vid den sista måltiden föregrep han på ett sakramentalt sätt det offer han skulle fullborda på korset. Sedan dess har varje mässa är ett verkligt och sakramentalt förverkligande av detta enda offer. Det upprepas inte, utan görs närvarande genom den Helige Andes kraft.
Det är därför som prästerna, när de firar eukaristin, handling "in persona Christi Capitis". (i Kristi, Huvudets, person), inte som enbart delegater eller representanter. Det är Kristus själv som handlar genom dem.
Denna festival är också ett privilegierat tillfälle att att be för präster. De har konfigurerats med Kristus Prästen för att fortsätta hans mission. Med Johannes Paulus II:s ord: "Det ministrativa prästadömet har del i Kristi enda prästadöme och har till uppgift att i varje tidsålder göra frälsningsoffret närvarande" (Brev till prästerna, skärtorsdagen 1986).
I dag behöver prästerna mer än någonsin vår närhet, vår tillgivenhet och våra böner. Deras uppdrag är vackert, men också krävande. De är instrument för Kristi kärlek, men de är inte befriade från svårigheter, trötthet och frestelser.
Denna festival är därför också en uppmaning att förnya kärlek och stöd till våra pastorer. Det är också en dag för uppmanar till nya prästkallelser. Kyrkan behöver män som, i kärlek till Kristus, är beredda att tillbringa sina liv i evangeliets tjänst.
Att betrakta Kristus som hög och evig präst är att betrakta hans hjärta, hans självutgivande, hans lydnad mot Fadern och hans medkänsla med mänskligheten. Han blev präst för att gå i förbön för oss utan upphörandeSom Hebreerbrevet säger: "Han kan rädda dem som kommer till Gud genom honom, eftersom han alltid lever för att gå i förbön för dem" (Hebr 7:25).
I en värld som präglas av självtillräcklighet, brådska och ytlighet är det att se till Kristus, prästen, en uppmaning att leva en spiritualitet av självutgivande, förbön och tyst tjänst. Kristus påtvingar inte sig själv, han erbjuder sig själv. Han kräver inte: han ger sig själv. Han skryter inte: han ger sig själv till det yttersta.
För de troende lekmännen är denna högtid också en påminnelse om att alla döpta har del i Kristi prästadöme. S:t Petrus säger det tydligt: "Ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, Guds eget folk" (1 Petr 2:9).
Denna de troendes gemensamma prästadöme levs i det dagliga offrandet, i bön, i välgörenhet och i livets vittnesbörd. Varje kristen är kallad att offra sitt liv som ett andligt offer som behagar Gud (jfr Rom 12:1).
Festen för Jesus Kristus, den högste och evige prästen, inbjuder oss till se till altaret med förnyad trooch att inse att Kristus själv är verksam där. Han påminner oss om att frälsningen kommer inte från våra gärningar, utan från Kristi offer.. Och att detta offer är evigt, alltid levande och alltid verksamt.
Det är en djupt eukaristisk, djupt prästerlig och djupt kyrklig högtid. Det är ett tillfälle att tacka Kristus för hans självutgivande, att be för dem som har kallats att representera honom sakramentalt och att tillsammans med honom offra oss själva till Fadern för världens bästa.
1. Vilken är prästens identitet? Kristi identitet. Alla kristna kan och bör inte längre vara alter Christus men ipse Christus, andra Kristusar, Kristus själv! Men hos prästen ges detta omedelbart, på ett sakramentalt sätt. (Att älska kyrkan, 38).
2. Vi präster uppmanas att ha ödmjukheten att lära oss att vara omoderna, att verkligen vara Guds tjänares tjänare (...), så att vanliga kristna, lekmännen, kan göra Kristus närvarande på alla områden i samhället. (Samtal, 59).
En präst som lever den heliga mässan på detta sätt - tillbedjande, försonande, uppmuntrande, tackande, identifierande med Kristus - och som lär andra att göra altarets offer till centrum och rot i den kristnes liv, kommer verkligen att visa på den ojämförliga storheten i sin kallelse, den karaktär som han är förseglad med och som han inte kommer att förlora i all evighet (Loving the Church, 49). (Att älska kyrkan, 49).
4. Jag har alltid uppfattat mitt arbete som präst och själasörjare som en uppgift som syftar till att ställa varje människa ansikte mot ansikte med livets alla krav och hjälpa henne att upptäcka vad Gud konkret begär av henne, utan att på något sätt begränsa det heliga oberoende och det välsignade individuella ansvar som kännetecknar ett kristet samvete. (Det är Kristus som passerar, 99).
5. Värdet av fromhet i den heliga liturgin!
Jag blev inte alls förvånad över det som någon sa till mig för några dagar sedan om en exemplarisk präst som nyligen avled: vilket helgon han var!
-Behandlade du honom mycket?", frågade jag.
-"Nej", svarade han, "men jag såg honom fira mässan en gång. (Smedja, 645).
6. Jag vill inte - som jag vet - misslyckas med att påminna dig igen om att prästen är "en annan Kristus". -Och att den Helige Ande har sagt: "Nolite tangere Christos meos". -...vill inte röra "mina Kristus". (Camino, 67).
7. Prästernas yrkesarbete - så att säga - är ett gudomligt och offentligt ämbete, som så krävande omfattar all verksamhet att om en präst har tid över för annat arbete som inte är riktigt prästerligt, kan han i allmänhet vara säker på att han inte fullgör sitt ämbetes plikt. (Guds vänner, 265).
8. Kristus, som steg upp på korset med vidöppna armar, med en evig prästs gest, vill räkna med att vi - som inte är någonting - skall ge "alla" människor frukterna av hans återlösning. (Smedja, 4).
9. Varken till höger eller till vänster eller i mitten. Som präst försöker jag vara med Kristus, som på korset öppnade båda armarna och inte bara en av dem: Jag tar fritt från varje grupp det som övertygar mig och som får mig att ha ett välkomnande hjärta och armar för hela mänskligheten. (Samtal, 44).
10. Denne prästvän arbetade med att tänka på Gud, hålla fast vid hans faderliga hand och hjälpa andra att ta till sig dessa moderliga idéer. Det var därför han brukade säga till sig själv: När du dör kommer allt att bli bra, för Han kommer att fortsätta att ta hand om allt.(Surco, 884).
11. Jag blev övertygad av en prästvän till oss. Han talade med mig om sitt apostoliska arbete och försäkrade mig att det inte finns några obetydliga sysselsättningar. Under detta fält av rosor", sade han, "döljer sig den tysta ansträngningen hos så många själar som genom sitt arbete och sin bön, genom sin bön och sitt arbete, har fått en ström av nådegåvor från himlen, som gör allting fruktbart. (Surco, 530).
12. Lev den heliga mässan!
-Det kommer att hjälpa dig att överväga tanken på en förälskad präst: "Är det möjligt, min Gud, att delta i den heliga mässan och inte vara ett helgon?
-Och han fortsatte: "Jag kommer att stanna kvar varje dag och uppfylla ett uråldrigt syfte, i Sore på min Herres sida!
-Upp med hakan! (Smedja, 934).
Att vara kristen - och på ett särskilt sätt att vara präst, eftersom alla döpta har del i det kungliga prästadömet - är att ständigt vara vid korset. (Smedja, 882).
14. Låt oss inte vänja oss vid de mirakel som sker framför oss: vid detta underbara underverk att Herren varje dag kommer ner i prästens händer. Jesus vill att vi skall vakna, så att vi blir övertygade om storheten i hans makt, och så att vi får höra hans löfte på nytt: venite post me, et faciam vos fieri piscatores hominumOm ni följer mig kommer jag att göra er till människofiskare, ni kommer att vara effektiva och ni kommer att dra själar till Gud. Vi måste därför lita på dessa Herrens ord: hoppa i båten, ta upp årorna, hissa seglen och ge oss ut på det världshav som Kristus ger oss i arv. (Det är Kristus som går förbi, 159).
Om det är sant att vi har personliga lidanden, är det också sant att Herren räknar med våra misstag. Det undgår inte hans barmhärtiga blick att vi människor är varelser med begränsningar, med svagheter, med ofullkomligheter, benägna att synda. Men han befaller oss att kämpa, att erkänna våra tillkortakommanden, inte för att bli modfällda, utan för att ångra oss och för att främja önskan att bli bättre. (Det är Kristus som går förbi, 159).
15. Präst, min broder, tala alltid om Gud, för om du är hans, kommer det inte att finnas någon monotoni i dina samtal. (Smedja, 965).
16. Hjärtats förmyndarskap. -Så bad prästen: "Jesus, må mitt arma hjärta vara en förseglad trädgård; må mitt arma hjärta vara ett paradis, där du bor; må skyddsängeln vakta det med ett flammande svärd, med vilket han renar alla känslor innan de kommer in i mig; Jesus, med ditt kors gudomliga sigill, försegla mitt arma hjärta" (Joh. 1:16). (Smedja, 412).
17. När han gav nattvarden kände prästen att han ville ropa: "Här ger jag dig Lyckan! (Smedja, 267)
18. För att inte skandalisera, för att inte ens ge skuggan av misstanke om att Guds barn är lata eller värdelösa, för att inte vara en orsak till desedifiering ..., måste du sträva efter att med ditt beteende erbjuda det rättvisa måttet, den goda naturen hos en ansvarsfull man.... (Guds vänner, 70).
