Den mening som inleder denna artikel är titeln på bullan om sammankallandet av det ordinarie jubelåret 2025, som just har börjat. Ett heligt år som påven just har sammankallat, enligt en tradition i kyrkan.
Hoppet är ett centralt inslag i detta budskap och påminner oss om vikten av att leva med tro och tillförsikt inför framtiden. Med dessa ord av Paulus inleds nr 2 av TjurenDärför är vi rättfärdiggjorda genom tron och har frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi genom tron fått den nåd i vilken vi är grundade, och genom honom gläder vi oss i hopp om Guds härlighet (...) Och hoppet kommer inte att bli besviket, eftersom Guds kärlek har utgjutits i våra hjärtan genom den helige Ande, som har getts oss" (Rom 5, 1-2, 5).
I de följande styckena uppmanar påven alla troende att be för fred i världen; för unga par så att önskan om att få barn kan växa och "de många tomma vaggor som redan finns i många delar av världen" kan fyllas (nr 9).
Han ber att "för att ge fångarna ett konkret tecken på närhet vill jag själv öppna en helig dörr i ett fängelse, så att den kan bli en symbol för dem som inbjuder dem att se på framtiden med hopp och ett förnyat engagemang för livet" (n. 10).
Han uppmanar oss sedan att be om att hoppet hos de unga, migranterna, de äldre, mor- och farföräldrarna, de fattiga och de mest skuldsatta länderna ska komma tillbaka på fötter. Och vi kan lägga till: att alla abortkliniker får stängas; att familjer får leva tillsammans "tills döden skiljer oss åt".
Han understryker sedan skälen till vårt hopp i martyrernas vittnesbörd "som, fasta i sin tro på den uppståndne Kristus, visste hur de skulle avstå från sitt jordiska liv för att inte förråda sin Herre" (n. 20), och fick "lycka i det eviga livet".
På så sätt uttrycker den tydligt det "eviga livets" verklighet, som vi är kallade till för att leva i full lycka i Guds, Faderns, Sonens och den Helige Andes kärlek.
"Jag tror på det eviga livet": det är vad vår tro uttrycker, och det kristna hoppet finner en grundläggande grund i dessa ord. Hoppet är i själva verket "den teologiska dygd genom vilken vi strävar efter det eviga livet som vår lycka".
Andra Vatikankonciliet bekräftar: "När (...) denna gudomliga grund och detta hopp om evigt liv saknas, lider människovärdet mycket allvarlig skada - vilket ofta är fallet - och livets och dödens gåtor, skuld och sorg, förblir olösta och leder ofta människan till förtvivlan" (n. 19).
Och efter att ha pekat på alla de förhoppningar som vi har återkallat, och verkligheten i "Guds dom" som vi alla kommer att möta vid vår död, talar nr 23 i Bull mycket tydligt om behovet av botens sakrament som förbereder vår själ, ångerfull för de synder den har begått, att be Gud om förlåtelse.
"Botens sakrament försäkrar oss om att Gud tar bort våra synder (...). Den sakramentala försoningen - bikten - är inte bara en vacker andlig möjlighet, utan utgör ett avgörande, väsentligt och oumbärligt steg på var och ens trosresa".
Genom att leva denna begäran om förlåtelse med ödmjukhet och kärlek omformar vi vårt kristna liv och förnyar vår tro på "hoppet som inte sviker" och lämnar våra önskningar i Herrens händer. Jungfru Maria.
"Hoppet finner sitt högsta vittnesbörd i Guds Moder. I henne ser vi att hoppet inte är en meningslös optimism, utan en nådegåva i livets realism. (...) Det är ingen tillfällighet att folklig fromhet fortsätter att åberopa den välsignade jungfrun som Stella marisen titel som uttrycker det säkra hoppet att Guds Moder i livets stormiga händelser kommer till vår hjälp, stöder oss och inbjuder oss att lita på och fortsätta att hoppas" (n. 24).
Med dessa bestämmelser kommer "det kommande jubileet att präglas av ett hopp som inte avtar, ett hopp om Gud. Må det också hjälpa oss att återvinna det nödvändiga förtroendet - både i kyrkan och i samhället - för de mellanmänskliga banden, för de internationella relationerna, för främjandet av varje människas värdighet och för respekten för skapelsen" (n. 25).
Ernesto Juliáadvokat och präst.
Samarbete publicerat i Religión Confidencial. Det heliga året: Hoppet gör oss inte besvikna
