De är osjälviska handlingar av osjälviskhet och generositet som vi gör för andra. Det finns fjorton barmhärtighetsverk, sju kroppsliga och sju andliga. Att undervisa, ge råd, trösta och trösta är andliga barmhärtighetsverk, liksom att förlåta och lida med tålamod. Bland de kroppsliga barmhärtighetsverken finner vi allmosor, som är ett av de viktigaste vittnesbörden om broderlig kärlek; det är också en rättvisedrift som behagar Gud. Katolska kyrkans katekes, 2447
Påven Franciskus har utnämnt 2014 till Barmhärtighetens år, och här ska vi ta en titt på de barmhärtighetsgärningar som han har rekommenderat att man ska meditera över och utföra under denna tid, men som inte får glömmas bort.
Alla kristna måste tänka på dessa arbeten som "ett sätt att väcka vårt samvete, som ofta är slött inför fattigdomens dramatik, och fördjupa oss i evangeliets hjärta, där de fattiga är de privilegierade mottagarna av gudomlig barmhärtighet".
Kyrkan har den visdom som en god mor har, som vet vad hennes barn behöver för att växa upp friska och starka, i kropp och själ. Genom barmhärtighetens gärningar inbjuder han oss att återupptäcka att både kropp och själ hos våra medmänniskor är i behov av vård, och att Gud anförtror var och en av oss denna uppmärksamma vård..
. "Barmhärtighetens objekt är det mänskliga livet i sin helhet. Vårt liv som "kött" är hungrigt och törstigt, i behov av kläder, tak över huvudet och besökare samt en värdig begravning, vilket ingen kan ge sig själv (...). Vårt liv som "ande" behöver utbildas, korrigeras, uppmuntras och tröstas (...). Vi behöver andra som kan ge oss råd, förlåta oss, stå ut med oss och be för oss". Franciskus, tredje meditationen vid prästernas jubileum, 2-VI-2016.
Utövandet av barmhärtighetens gärningar skapar nåd för den som utför dem. Lukasevangeliet berättar om Jesu ord: "Ge, så får du det". Med barmhärtighetens gärningar gör vi alltså Guds vilja, vi ger något av oss själva till andra och Herren lovar oss att han också kommer att ge oss vad vi behöver.
Å andra sidan är barmhärtighetsgärningar ett sätt att kompensera och återupprätta vår själ för de synder som redan har förlåtits i biktens sakrament. Genom att utföra goda gärningar, såsom naturligtvis barmhärtighetsgärningarna. "Saliga är de barmhärtiga, ty de skall få barmhärtighet". Mt.5, 7.
Barmhärtighetsverk hjälper oss dessutom att avancera på vägen till himlen, eftersom de gör oss lika Jesus, vår förebild, som lärde oss hur vi ska förhålla oss till andra. I Matteus finner vi följande ord från Kristus: "Samla inte skatter på jorden, där mal och rost fördärvar dem och där tjuvar bryter sig in och stjäl, utan samla er skatter i himlen, där varken mal eller rost fördärvar dem och där tjuvar inte bryter sig in och stjäl. För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara".
Genom att följa denna Herrens lära byter vi ut tidsmässiga varor mot eviga varor, som är de som verkligen är värdefulla.
| 1 | Besök hos de sjuka |
| 2 | Att mata de hungriga |
| 3 | Ge den törstiga något att dricka. |
| 4 | Att ge logi åt pilgrimer. |
| 5 | Naked dressing. |
| 6 | Besök av fångar. |
| 7 | Begravning av de döda. |
"En människa som inte reagerar på svårigheter och orättvisor och som inte strävar efter att lindra dem är inte en människa som motsvarar måttet på Kristi hjärtas kärlek".
Påven Franciskus
"Den som har två rockar ska dela ut dem till dem som inte har någon, och den som har tillräckligt med mat ska göra detsamma" (Lk 3:11). Dessa två barmhärtighetsverk kompletterar varandra och avser den hjälp vi bör ge i form av mat och andra varor till dem som är mest behövande.
Det är inte så vanligt nuförtiden, men det kan hända att vi tar emot någon i vårt hem, inte av ren gästfrihet i vänskap eller familj, utan av ett verkligt behov.
Detta barmhärtighetsarbete syftar till att lindra ett annat grundläggande behov: kläder. Många gånger blir det lättare för oss med hjälp av de klädinsamlingar som görs i församlingar och andra centra. När det gäller att ge bort våra kläder är det bra att tänka på att vi kan ge bort det vi har över eller det som inte längre är användbart, men vi kan också ge bort det som fortfarande är användbart.
I Jakobsbrevet uppmanas vi att vara generösa: "Om en bror eller syster är naken och saknar daglig mat, och någon av er säger till honom eller henne: 'Gå i fred, låt er värma eller mätta er', men inte ger honom eller henne det som är nödvändigt för kroppen, vad hjälper det?" Jakob 2, 15-16.
I denna tid av globala pandemier får detta barmhärtighetsarbete en stark betydelse. Det är en verklig omsorg, både när det gäller fysiska behov och när det gäller att hålla dem sällskap och att be för de sjuka och äldre personer. Ett bra exempel från den Heliga Skrift är liknelsen om den barmhärtige samariten i Lukasevangeliet.
Det består i att besöka fångarna och ge dem inte bara materiell hjälp utan också andlig hjälp som hjälper dem att bli bättre människor, att bättra sig, att lära sig att utföra ett arbete som kan vara till nytta för dem när de har avtjänat den tid som rättssystemet har tilldelat dem. I dag är det prästerna och de vigda kvinnorna som utför denna mycket komplicerade solidaritetsuppgift. Vi måste be för prästerna, följa dem och stödja dem i detta sociala solidaritetsarbete.
Att erbjuda en mässa för de döda och en värdig begravning av de döda verkar vara en överflödig befallning, men det är det inte. I krigstid kan det vara en mycket krävande befallning. Varför är det viktigt att ge människokroppen en anständig begravning? Därför att människokroppen har varit den Helige Andes boning. Vi är "den Helige Andes tempel". 1 Kor 6, 19.
| 1 | Undervisning av de olärda. |
| 2 | Ge goda råd till dem som behöver dem. |
| 3 | Korrigera den som gjort fel. |
| 4 | Förlåt dem som kränker oss. |
| 5 | För att trösta de ledsna. |
| 6 | Att med tålamod tåla andras fel. |
| 7 | Be till Gud för levande och döda. |
"En kristen kan inte bara ägna sig åt personliga problem, utan måste leva med den universella kyrkan i åtanke och tänka på alla själars frälsning".
Påven Franciskus
"De som undervisar folket i rättfärdighet kommer att lysa som stjärnorna i evigheternas evigheter". (Dan 12, 3b).
Detta gäller undervisning i alla ämnen, även i religiösa ämnen. Undervisningen kan vara skriftlig eller muntlig, genom något kommunikationsmedel eller direkt. Att ge hjälp och stöd till utbildning Prästämbetet är också ett andligt barmhärtighetsverk.
En av den helige Andes gåvor är rådgivarens gåva. Därför måste den som vill ge goda råd först och främst vara i samklang med Gud, för det handlar inte om att ge personliga åsikter utan om att ge goda råd till dem som behöver vägledning.
Den broderliga korrigeringen förklaras av Jesus själv i Matteusevangeliet: "Om din bror syndar, gå och tala med honom ensam och förebrå honom. Om han lyssnar på dig har du vunnit din bror". (Mt 18, 15-17).
Om vi vill korrigera vår nästa måste vi göra det med mildhet och ödmjukhet. Det kommer ofta att vara svårt, men vi kan komma ihåg vad aposteln Jakob säger i slutet av sitt brev: "Den som omvänder en syndare från sin onda väg räddar hans själ från döden och får förlåtelse för många synder" (Jakob 5:20).
När vi ber Herrens bön säger vi: "Förlåt oss våra skulder, som vi förlåter dem som har försummat oss" och Jesus Kristus säger till oss: "Om ni förlåter människornas skulder, så kommer också den himmelske Fadern att förlåta er". Men om ni inte förlåter människorna deras skulder, kommer Fadern inte att förlåta er". (Mt 6, 14-15).
Förlåtelse är att övervinna hämnd och förbittring. Det innebär att behandla den som har förolämpat oss vänligt. Den största förlåtelsen är Kristi förlåtelse på korset, som lär oss att vi måste förlåta allt och alltid: "Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör". (Luk 23:34).
Tröst för den som är ledsen, för den som lider av en personlig svårighet eller som befinner sig i ett ögonblick då han måste att övervinna sorgen är ett annat verk av andlig barmhärtighet. Ofta kompletteras det med goda råd som hjälper till att övervinna situationer av smärta eller sorg. Att alltid följa sin nästa, men särskilt i de svåraste stunderna, är att omsätta Jesu exempel i praktiken, som i evangeliet förbarmade sig över andras smärta närhelst han såg den.
Tålamod inför andras fel är en dygd och ett verk av barmhärtighet. När dessa brister orsakar mer skada än nytta bör man med stor kärlek och mildhet varna för dem.
Paulus rekommenderar att man ber för alla, utan åtskillnad, även för makthavare och personer i ansvarsställning. Bön för präst- och religiösa kallelser och påvens avsikter. Det är också viktigt att be för de avlidna som befinner sig i Skärseldenbe för dem och be plenary indulgence så att deras själar kan bli fria från synd.
Även om det är lämpligt att ge liv åt projekt där vi har möjlighet att hjälpa till, är barmhärtighetens vanliga terräng ett dagligt arbete som styrs av passionen för att hjälpa: vad kan jag göra mer, vem kan jag involvera mer? Allt detta är barmhärtighet i handling, utan tidtabeller, utan beräkningar: "en dynamisk barmhärtighet, inte som ett reifierat och definierat substantiv, inte heller som ett adjektiv som pryder livet lite, utan som ett verb - att vara barmhärtig och att vara barmhärtig". Franciskus, första meditationen vid prästernas jubileum, 2-VI-2016.
Bibliografi:
