Rosemberg Augusto Franco Barrera är seminarist i stiftet Santa Rosa de Lima i Guatemala.
"Det har gått 5 år sedan jag började på seminariet i mitt land, jag minns mycket väl att innan jag började gick jag igenom en tid med många tvivel. Jag arbetade på en skola som grundskollärare, men jag slutade aldrig att gå på mässan och delta i en ungdomsgrupp. En dag när jag besökte det heliga sakramentet träffade jag min gamla engelsklärare utanför, och han blev så förvånad över att jag gick till kyrkan, stackars man, kanske var jag så illa uppfostrad att han tyckte det var konstigt att jag gick för att besöka Jesus.
Den här läraren frågade mig "Vad säger du till Jesus när du ber?" Jag svarade mycket generat "ingenting, jag vet inte vad jag ska säga till honom, jag ser honom bara", och han sa till mig "säg till honom, Jesus, hjälp mig att bli mer kär i dig". Från och med den dagen börjar och slutar min bön alltid så här. Det hjälpte mig att höra Guds kallelse tydligare.
Tiden gick och via Facebook skrev jag till min församlingspräst om vad jag började känna och inte såg klart och det var så ackompanjemanget för min kallelse föddes, sedan jag var ett barn kände jag denna kallelse tydligt, jag spelade till och med på att fira mässan, men jag trodde att det var ett barns illusion, men Herren hade allt förberett för mig.
År 2015 började jag på National Major Seminary of the Assumption, där jag påbörjade min utbildning. Jag måste säga att jag är mycket tacksam mot min mor, eftersom hon var den som förde mig närmare Gud från en mycket ung ålder. I henne såg jag och ser alltid den stora kärlek som Gud ger mig, eftersom hon alltid har gett sig själv till honom. Jag minns den första nåd som Gud gav mig när jag var på seminariet, att min far kunde älska den katolska tron och den heliga Maria.
År 2018 avslutade jag mina filosofistudier, och det var detta år som min biskop bjöd in mig att studera vid Navarras universitet och göra min praktik vid CIE Bidasoa. Jag förnekar inte att jag var väldigt rädd i början vid tanken på att lämna min familj och mitt land, vilket fick mig att tänka att det var bättre att säga nej, men jag såg i denna inbjudan en kallelse från Gud att lita mer på hans planer och mindre på mina, så jag sa ja till min biskop.
Som det står i evangeliet "den som får mycket skall också få mycket" och med denna övertygelse kom jag, men framför allt har det i mitt hjärta alltid funnits en stor längtan efter helighet. Naturligtvis är jag inte ett helgon, jag har fortfarande en lång väg att gå, men här hemma, i Bidasoa, blir vi alltid påminda om att det är möjligt att bli ett helgon från det vanliga. Att vara här får mig att känna mig mycket älskad. Jag kan se kyrkans rikedom representerad i mina bröders ansikten, jag ser kyrkans universalitet och i stödet från välgörarna kärleken och välgörenheten hos Guds heliga folk, detta motiverar mig att fortsätta svara på ett mer generöst sätt till Herren".
